Sanna Nielsens känslosamma ord när sonen fyller fem

Gibson har fyllt fem år – och för Sanna Nielsen väcker födelsedagen mer än bara firarglädje. På en bild håller hon om sonen. I texten beskriver hon lyckan över att vara hans mamma och känslan av att småbarnsåren går alldeles för fort.

På scenen är Sanna Nielsen van vid stora ögonblick. Under sju somrar ledde hon Allsång på Skansen, och nu är hon aktuell i musikalen Så som i himmelen tillsammans med Peter Apelgren, 67.

Men under helgen var det en födelsedag i familjen som fick hennes uppmärksamhet. Sonen Gibson fyllde fem år på lördagen, och Sanna uppmärksammade dagen med en personlig hälsning på Instagram.

Hon och sambon Joakim Ramsell blev föräldrar i oktober 2021. Nu har fem år gått sedan Gibson kom till världen. I födelsedagstexten beskriver Sanna hur deras kärleksfulla, busiga pojke börjar bli stor.

 

Посмотреть эту публикацию в Instagram

 

Публикация от Sanna Nielsen (@sannanielsenofficial)

Till hälsningen har hon valt ett fotografi där hon och sonen kramas. Bilden får sällskap av ord som rymmer både stolthet och en önskan om att få hålla kvar tiden lite längre.

Att Gibson nu kan visa sin ålder med en hel hand blir en särskild detalj i hennes text. Femårsdagen gör det tydligt hur mycket som har hänt sedan han föddes – och hur snabbt åren har passerat för hans föräldrar.

Sanna berättar att hon som mamma gärna skulle bromsa tiden. Samtidigt uttrycker hon en stark tacksamhet över att hon och Joakim får vara Gibsons föräldrar och följa honom när han växer upp.

Hennes hälsning handlar också om vem sonen är. Hon lyfter fram både hans gosiga och busiga sidor och uppmuntrar honom att fortsätta vara sig själv. Avslutningen är en kärleksförklaring från föräldrarna till deras femåring.

I kommentarsfältet har följare skickat gratulationer och uppmärksammat Gibsons stora dag. Bland hälsningarna finns även välkända namn, däribland Shirley Clamp.

För Sanna blev inlägget ett sätt att fira sonen och samtidigt sätta ord på en känsla som födelsedagen väckte. Glädjen över barnet som växer finns där tillsammans med längtan efter att få behålla de små stunderna lite längre.

Är längtan efter att stoppa tiden bara föräldrakärlek – eller får den oss att missa glädjen i att barnen faktiskt blir större?

Dela gärna era tankar i kommentarerna.