Solen stod högt, luften dallrade av hetta.Sommaren var i full blom — långsam, trög, söt som honung.Anna satte på tevatten, Maria arbetade bland blommorna vid staketet.Allt var som
Hettan var så stark att luften darrade. Turister vandrade långsamt på stigarna, tog bilder, köpte kokosnötter. Emma höll sin telefon och försökte få signal — någonstans mellan palmerna
Kritan skar mot tavlan med ett obehagligt ljud.Luften i klassrummet var tung — lukt av våta jackor, bläck och rädsla.Herr Hale skrek igen. Hans röst ekade mellan väggarna,
När man hittade henne låg hon under den svedda väggen av ett gammalt hus.Bränd, darrande, med ögon där bara skräcken fanns kvar.Brandmännen trodde inte att hon skulle överleva.Men
Morgonen började som om allt började om igen.Staden andades ånga ur gatubrunnarna, doftade av kaffe och våt jord efter nattens regn.Folk i färgglada skor samlades vid starten, skrattade,
Solen höll på att gå ner och spred ett varmt, bärnstensfärgat ljus över fälten.Luften doftade av torrt hö och kvällens svalka.Den gamla hästen Daisy stod vid staketet på
Hon stod i kön, trött efter arbetet, med en matkasse i händerna.Framför henne — en pojke på kanske tolv år, smal, med sänkta ögon och darrande händer.— Jag…
Han lade märke till den av en slump — en mager, grå katt som satt vid porten och såg på världen med tröttheten hos en gammal man.Först gick
Han körde längs en smal landsväg, dränkt i sol.Dagen var varm, luften klar, himlen ren.Han visste inte vart han var på väg — han kunde bara inte längre
Hon stod framför spegeln och försökte att inte möta sin egen blick.Ljuset i gymmet var för starkt, musiken för hög, och skratten bakom henne — för verkliga.Hon lyfte