Sanna Nielsen, 41, behövde ingen betänketid när erbjudandet kom. Nu spelar hon Gabriella i *Så som i himmelen* på Lorensbergsteatern i Göteborg – en karaktär vars sång har följt henne länge, men som hon aldrig tidigare har gestaltat.**
Tillsammans med bland andra Peter Apelgren och Philip Jalmelid medverkar Sanna Nielsen i scenuppsättningen av den svenska klassikern. För henne är berättelsen redan välbekant, och möjligheten att själv bli en del av den var lätt att tacka ja till.
Det handlar dessutom om en roll med en stark föregångare. I filmen från 2004 spelades Gabriella av Helen Sjöholm, vars framförande gjorde ett bestående intryck på Sanna.
## Erbjudandet som inte krävde någon fundering
När Sanna fick frågan om att medverka svarade hon ja direkt. Hon beskriver beslutet som självklart redan i samma ögonblick som erbjudandet presenterades.
Hennes förhållande till *Så som i himmelen* började långt före den aktuella uppsättningen. Som tonåring såg hon filmen gång på gång, och minnena från den finns fortfarande kvar.
Även *Änglagård* såg hon som liten. Men när hon jämför med berättelserna bakom de musikalprojekt hon har fått arbeta med är det *Så som i himmelen* som har lämnat några av de tydligaste minnena.
Särskilt starkt minns hon Helen Sjöholms framförande av *Gabriellas sång*. Sanna tog tidigt in låten i sin egen repertoar, och efter alla år känns musiken väl förankrad i henne.
Att kunna sången är däremot en sak. Att spela kvinnan bakom den är en ny uppgift. Trots den långa relationen till musiken har Sanna aldrig tidigare klivit in i Gabriellas karaktär.
## Det svåra i rollen – och det Sanna känner igen
Gabriella lever med en man som misshandlar henne. Den lokala kören blir hennes enda trygga plats, och hennes berättelse hör till de mest känslomässigt starka delarna av både filmen och musikalen.
Sanna är tydlig med att hon själv aldrig har upplevt det våld som karaktären utsätts för. Den delen av Gabriellas liv delar hon inte, något hon uttrycker stor tacksamhet över.
Däremot hittar hon en personlig koppling i Gabriellas utveckling. Vägen från att sakna tilltro till sig själv och inte våga stå upp för sin egen person är något Sanna kan känna igen sig i.
Det ger henne en ingång till rollen utöver den välbekanta sången. Nu ska hon gestalta hela Gabriella: utsattheten, osäkerheten och förändringen som följer när hon börjar tro på sitt eget värde.
För Sanna innebär uppsättningen därför ett nytt möte med en berättelse hon länge har älskat. Musiken har funnits med henne i många år, men på scenen i Göteborg får hon för första gången ge sin egen tolkning av kvinnan vars röst gjorde så starkt intryck på henne.
Skriv vad ni tycker i kommentarerna. Ska Sanna Nielsen behöva jämföras med Helen Sjöholm – eller måste publiken släppa originalet och låta henne göra rollen till sin?
