Penny Parnevik om stoppet efter fyra barn – Douglas besked fick henne att skratta

Penny Parnevik Murray, 29, och Douglas Murray, 46, har varit tillsammans i nästan tio år. De gifte sig 2022 och har fyra barn: Attacus, Pebble, Achilles och Poppi, som föddes i mars. Nu berättar Penny att de inte planerar att bli fler i familjen.

Redan när paret väntade sitt fjärde barn sa Penny att det skulle bli deras sista. ”Sedan går jag i pension”, skrev hon då. Hon har också berättat att hon och Douglas gemensamt bestämde att han skulle sterilisera sig. Inför ingreppet behövde Douglas bekräfta att beslutet var hans eget.

– Han bara: ”Jag har fyra barn. Jag är här helt frivilligt”, har Penny berättat.

När Penny nu får frågan om saken under Barncancergalan – det svenska humorpriset är hon tydlig med att beslutet var allvarligt menat. Hon är 29 år och säger att hon inte kan gå på p-piller. Även om hon inte vet hur länge hon kommer att kunna bli gravid, räknar hon med att den möjligheten kan finnas kvar länge.

– Jag vet inte hur länge jag kan bli gravid, men i 20+ år till, säger hon.

Åtminstone tio år till, menar Penny, och konstaterar att även det är en lång tid. När frågan kommer om hon och Douglas verkligen har bestämt sig för att stanna vid fyra barn, återger hon hans svar med ett skratt:

– Douglas säger så här, att vill jag ha ett barn till så får jag träffa någon yngre.

Penny säger direkt att det inte är aktuellt för henne.

– Och det vill jag inte, så jag nöjer mig med fyra.

Själv växte Penny upp med tre syskon och hon håller med om att familjen Parnevik är en familj där många gärna samlas. Hon tycker om tanken på en stor familj, men ser också vad ytterligare barn skulle innebära i vardagen.

– Jo men det är ju fler desto bättre. Men också i vår familj gillar vi att hålla ihop och ha kul tillsammans. Jag tror att om jag och Douglas hade för många barn… Då blir det mycket logistik.

För Penny handlar beslutet alltså om livet de vill ha tillsammans med barnen de redan har. Skriv gärna vad du tycker i kommentarerna: är fyra barn en självklar gräns när familjen själv säger stopp, eller borde man aldrig säga att dörren är stängd för gott?