Världen lärde känna honom som Dolph Lundgren, den svenske actionstjärnan med ett internationellt genombrott i Rocky IV. Men bakom namnet finns en personlig historia. För honom handlade möjligheten att bli någon annan också om att komma bort från en barndom präglad av våld och dålig självkänsla.
När Dolph Lundgren, 69, berättar om sitt namn blir samtalet snart betydligt mer personligt än en fråga om vad som passar på en filmaffisch.
Han föddes som Hans Lundgren. Namnet som senare skulle bli känt över hela världen tog han först som vuxen.
I dag är det få som använder hans ursprungliga förnamn. Själv tycks han inte ha något behov av att rätta den som gör det. Hans eller Dolph spelar mindre roll för honom numera, förklarar han.
Men när tanken på en ny identitet en gång började växa fram såg livet annorlunda ut.
Mamman använde fortfarande namnet Hans’
I en intervju får skådespelaren frågan om vilket namn han egentligen vill bli tilltalad med. Han svarar avslappnat och berättar att Hans sällan hörs längre, möjligen när han befinner sig uppe i Norrland.
Även hans mamma använde ibland det gamla namnet medan hon fortfarande levde.
För honom finns alltså inget förbud mot att säga Hans. Samtidigt är det Dolph som har följt med genom den långa karriären, från det stora genombrottet till åren som etablerad actionstjärna.
Publiken fick upp ögonen för honom på allvar 1985. Som den ryske boxaren Ivan Drago mötte han Sylvester Stallone, 80, i Rocky IV. Rollen blev början på en internationell filmkarriär och gjorde honom till ett av Sveriges mest välkända namn i Hollywood.
Bakom den framgången fanns dock erfarenheter som låg långt från filmvärldens bild av styrka och självsäkerhet.
I USA såg han en chans att börja om
Dolph berättar att tankarna på förändring tog form efter att han flyttat till USA som 18-åring. Han trivdes där och upptäckte en möjlighet som betydde mycket för honom: han kunde skapa sig ett annat liv.
På den nya platsen behövde den gamla bilden av honom inte bestämma vem han skulle bli.
Det handlade också om framtiden som skådespelare, men hans förklaring stannar inte vid karriären. Namnbytet hade en djupare koppling till hur han såg på sig själv och till sådant han hade utsatts för under uppväxten.
Han beskriver en pappa som var våldsam mot honom och fick honom att känna att han inte skulle bli något. Erfarenheterna påverkade hans självkänsla.
Att komma till USA öppnade därför för mer än nya yrkesmöjligheter. Där började han föreställa sig en tillvaro där barndomens utsatthet inte behövde följa med som en färdig beskrivning av honom.
Bakom actionstjärnan fanns en osäker pojke
När Dolph förklarar vad han ville lämna bakom sig beskriver han pojken han en gång varit: allergisk, slagen av sin pappa och med en svag tilltro till sig själv.
Den berättelsen ger namnbytet en annan tyngd. Det var en del av försöket att få börja om och slippa känna sig fast i den roll som uppväxten hade gett honom.
Hans resonemang handlar om friheten att utvecklas bortom det man har varit med om. I USA upplevde han att den möjligheten fanns, och någonstans där föddes tanken på att bli Dolph.
Åren senare skulle just det namnet förknippas med fysisk styrka, hårda filmroller och framgång. Nu berättar han själv om den sårbarhet som också hör till hans historia.
Namnet Hans väcker ingen protest hos honom i dag. Men berättelsen om varför han en gång sökte något annat visar hur mycket som kan rymmas i ett till synes enkelt namnbyte.
Varför ska någon behöva hålla fast vid sitt gamla namn om det samtidigt håller kvar minnet av en smärtsam uppväxt?
Skriv gärna vad ni tycker i kommentarerna.
