Efter fyra år som par ska Claes Malmberg och Hannah Alem Davidsson bo tillsammans under en period. Hon ska arbeta på teatern, han kan tänka sig att sköta skjutsandet. Samtidigt berättar skådespelaren om åldersskillnaden, den oväntade ledigheten och livet med obotlig cancer.
Claes Malmberg hade räknat med fler somrar på Fredriksdalsteatern. I stället väntar nu en betydligt lugnare tid – och möjligheten att få mer vardag tillsammans med flickvännen Hannah Alem Davidsson.
När hon arbetar på Helsingborgs stadsteater ska hon tillfälligt bo hos honom. För Claes innebär det en chans att ta en annan roll än den han vanligtvis har på scenen. Han ser framför sig hur han kan lämna och hämta henne på jobbet och finnas där hemma.
Efter många intensiva arbetsår verkar tanken på att vara den som ordnar skjutsen passa honom bra.
Den nya vardagen kommer efter att hans yrkesplaner förändrats. Claes har arbetat med tv och teater i över fyra decennier och spelade i somras tillsammans med Eva Rydberg i farsen Hjälten från Öresund på Fredriksdalsteatern.
Avsikten var att arbetet där skulle fortsätta under kommande somrar. Men Claes och nöjesbolaget 2Entertain valde att lämna, och därmed blev framtiden en annan än den han hade förberett sig på.
Han hade redan avböjt många andra uppdrag under hösten och våren för att kunna lägga kraft på teatern. När fortsättningen inte blev av stod han därför med tid som annars hade kunnat fyllas med arbete.
Claes beskriver perioden som ett sabbatsår. Även om ledigheten inte uppstod på det sätt han först hade tänkt sig, säger han att situationen inte innebär någon akut bekymmersam sits för honom.
Tvärtom ser han ett värde i att stanna upp. Efter omkring 25 år med mycket högt arbetstempo kan en paus vara nyttig, resonerar han. Helt arbetsfri ska perioden inte bli, men någon teater väntar inte.
En del av tiden har han redan tillbringat på Sicilien tillsammans med Hannah. Under vistelsen har även dottern Perla Malmberg varit där, liksom Hannahs föräldrar.
Claes beskriver ett stort och fint hus där det ofta finns människor omkring dem. Vattnet och utsikten mot vulkaner hör till det han uppskattar med vistelsen. Hans beskrivning av dagarna är mycket positiv.
Efter resan väntar det tillfälliga sambolivet hemma. Hannahs teaterarbete blir anledningen att dela bostad under en period, men det innebär inte att paret har bestämt sig för en permanent flytt.
De har varit tillsammans i fyra år och hittills valt att vara särbor. Enligt Claes har det fungerat väl, och han känner inget behov av att fatta stora beslut bara för sakens skull.
Samtidigt är de vana vid att tillbringa längre perioder tillsammans. Han berättar att de har delat sommaren och varit tre veckor i Italien. Att bo ihop en tid är alltså inte något helt oprövat för dem.
Hannah har sitt liv och sin karriär i Stockholm. Claes beskriver sig som någon som befinner sig i en annan del av livet, och någon egen längtan efter att flytta till huvudstaden har han inte.
Åldersskillnaden är han medveten om, men han upplever den inte som ett problem i deras vardag. Han framhåller att de är vuxna människor som själva väljer relationen och att Hannah har frihet att forma sitt eget liv.
När han talar om deras personligheter gör han det med humor. Själv känner han sig ungdomlig i tanken, medan Hannah ibland kan vara mer tantig, menar han. Den bilden stämmer inte alltid med vem av dem som är äldst.
Bakom samtalet om arbete, resor och gemensam vardag finns också en allvarligare omständighet. Claes lever sedan flera år med prostatacancer som har spridit sig till lungorna.
Sjukdomen är obotlig, och han berättar att han inte kan bli pappa igen. Han tar bromsmedicin varje dag och följs genom återkommande undersökningar av flera läkare.
Än så länge uppger han att han mår bra och att behandlingen fungerar. Han beskriver sig som lyckligt lottad jämfört med många andra som lever med cancer.
Det innebär inte att han tar framtiden för given. Claes är medveten om att sjukdomsläget kan förändras och att ingen kan ge honom alla svar om tiden som väntar.
Hans sätt att hantera det är att försöka vara praktisk och förhålla sig till hur situationen faktiskt ser ut nu. Han säger att han inte känner någon större oro för tillfället.
När han funderar över hur många år han kan ha framför sig blandar han allvaret med sin vanliga humor. Något säkert besked finns inte, men han försöker inte heller låta ovissheten styra varje tanke.
Han och Hannah talar enligt honom inte särskilt mycket om sjukdomen. I stället ligger fokus på relationen och på det liv de har hittat tillsammans.
Claes ser att deras olika förutsättningar kan rymma en orättvisa. Rent praktiskt hade det varit enklare om han varit flera decennier yngre, konstaterar han.
Men känslorna finns där, och paret har hittat ett upplägg som fungerar för dem. Just nu innebär det att fortsätta vara tillsammans utan att bestämma allt om framtiden – och snart få dela vardagen medan Hannah arbetar på teatern.
Måste en kärlek ha en långsiktig plan för att tas på allvar, eller borde omgivningen sluta kräva garantier som ingen kan ge?
Skriv gärna vad ni tycker i kommentarerna.
