Åsa Ingrosso, 51, befinner sig i en period där mycket tycks vara i förändring. Under den senaste tiden har hon varit öppen med både det som känns lätt och det som varit mer krävande i hennes liv.
Nu delar hon med sig av en personlig reflektion om de senaste åren och beskriver en känsla av att äntligen ha hittat tillbaka till en sida av sig själv som hon länge saknat.
I centrum för hennes vardag står just nu arbetet med en ny kok- och lifestylebok. Boken blir en uppföljare till Sensi, som hon tidigare skapade tillsammans med sin exmake Emilio Ingrosso.
Det nya bokprojektet har pågått i ungefär två år. Från början låg fokus främst på mat, men under arbetets gång har innehållet blivit allt mer personligt och börjat spegla den förändring som Åsa själv gått igenom.
Hon berättar att livet gradvis tog större plats i projektet. Hemmet, Mallorca, människorna omkring henne och personliga berättelser har fått bli en del av boken, tillsammans med erfarenheterna från den speciella period hon befinner sig i.
Samtidigt beskriver Åsa den här sommaren som en av de bästa hon upplevt.
Hon känner sig, enligt egen utsago, ovanligt levande. Hon dansar, skrattar, möter nya människor, får nya idéer och tillåter sig själv att säga ja oftare än tidigare. För en gångs skull försöker hon inte heller kontrollera exakt vart allt ska leda.
Den förändringen har blivit tydlig även för hennes följare.
En person reagerade på hur glad och lycklig Åsa verkar vara och skrev att hon nästan framstår som en helt annan människa jämfört med tidigare.
Men Åsa håller inte riktigt med om den beskrivningen.
I stället förklarar hon att hon snarare upplever det som att hon under närmare 14 år inte riktigt varit sig själv. Nu börjar hon känna igen den person hon alltid haft inom sig – glad, nyfiken, lite galen och med en stark hunger efter livet.
För Åsa handlar det alltså inte om att skapa en ny identitet, utan om att återvända till den hon själv känner igen. Den känslan beskriver hon som både stark och befriande.
Är Åsa Ingrossos förändring ett tecken på att hon äntligen blivit fri att vara sig själv – eller går det för långt att beskriva nästan 14 år av sitt tidigare liv på det sättet?
Vad tycker ni om Åsas egna ord? Skriv gärna vad ni tänker i kommentarerna.
