Livet på landet har blivit verklighet för Melinda Jacobs, 42, och Martin ”E-Type” Eriksson, 61. I början av april lämnade familjen sitt tidigare boende och flyttade till en gård utanför Vadstena – och sedan dess har mycket hunnit förändras.
Det nya livet har inneburit både renoveringar och en växande skara djur. Melinda har under månaderna efter flytten visat delar av familjens nya tillvaro, där hönor, en tupp och åsnor blivit en självklar del av gården.
Samtidigt har familjen börjat odla själva. Gurkor, chili och vindruvor är några av grödorna som nu växer på marken, och planerna för gården sträcker sig ännu längre. Melinda och Martin har tidigare berättat att de bland annat funderar på att öppna café och utveckla annan verksamhet på platsen.
För Martin har ett viktigt skäl till flytten varit att låta barnen komma närmare både naturen och djuren. Men för Melinda har vardagen på landet också väckt en särskild känsla som hon beskriver som nästan barnslig.
Посмотреть эту публикацию в Instagram
”Att gå ut genom dörren och mötas av en hage. Att höra tuppen gala på morgonen. Att gå förbi äppelträdet och plocka ett äpple direkt från grenen. Att se kvällsljuset lägga sig över markerna”, skriver hon.
Och djurfamiljen fortsätter att växa. Två vuxna getter, Charlie och Börje, har flyttat in på gården. Efter ett marknadsbesök utökades skaran dessutom med ytterligare två små getter och en kanin.
Men bakom de idylliska bilderna finns också en betydligt smutsigare och mer krävande verklighet. Melinda gör ingen hemlighet av att livet med djur och mark kräver arbete varje dag – oavsett om man känner för det eller inte.
”Det är lera på skorna. Hö och gräs på helt fel ställen. Bajs som ska plockas upp. Saker som ska lagas. Djuren ska ha mat och omsorg oavsett väder, humör eller om man själv helst hade velat ligga kvar under täcket. Men mellan allt det där finns också något annat.”
Det är just kontrasten mellan arbetet och lugnet som verkar ha blivit en viktig del av den nya vardagen. Trots sysslorna uppskattar Melinda känslan av att tempot inte behöver vara lika högt hela tiden.
”En känsla av att tiden får gå lite långsammare. Och nu när barnen är tillbaka i skolan har vardagen också börjat hitta sin form igen. Efter ett långt sommarlov, sena kvällar, hungriga barn, aktiviteter, utflykter, matlagning och det ständiga frågandet, ’Vad ska vi göra idag?’”, skriver hon.
Efter några månader på gården har familjen alltså fått både det idylliska lantlivet och allt arbete som följer med det. För Melinda tycks ändå leran, djuren och de ständiga sysslorna vara ett pris hon gärna betalar för lugnet och närheten till naturen – men hur många skulle egentligen fortfarande kalla gårdslivet en dröm när djurbajset, reparationerna och morgonjobbet blir en del av varje dag?
Vad tycker ni om deras nya liv på landet? Dela gärna era tankar i kommentarerna.
