Kronprinsessan Victoria läste Franciskusbönen vid kung Haralds begravning. Efteråt riktades kritik mot att hon såg ut över församlingen under läsningen.
Nu försvaras hon av prästen Bjørn Hareide, som anser att kritiken var nedlåtande och kräver en ursäkt.
Debatten handlar om mer än en kunglig medverkan: vem avgör hur en människa får rikta sin bön?
Blicken mot församlingen blev en stridsfråga
Victoria genomförde bönläsningen lugnt och utan att snubbla på orden. Ändå blev hennes framträdande vid altaret föremål för invändningar dagen efter begravningen.
Kritiken gällde inte hur tydligt hon läste. Tvärtom fick själva läsningen beröm. Det som ifrågasattes var hennes förståelse för gudstjänstens former och innebörden av att framföra en bön.
Resonemanget gick ut på att Victoria vände sig till människorna i kyrkan när hon såg ut över församlingen. Kritikerna menade att bönen därmed riktades mot de närvarande snarare än mot Gud.
Det var alltså hennes blick och sätt att möta rummet som hamnade i centrum. Ett samlat framträdande bedömdes ändå som otillräckligt ur ett liturgiskt perspektiv.
## Ett personligt uppdrag från kung Haakon
Bönläsningen var ett särskilt uppdrag som Victoria hade fått av kung Haakon inför begravningen. Valet föll på Franciskusbönen, som hon även hade läst vid hans bröllop.
Hennes medverkan knöt därmed samman två betydelsefulla tillfällen i den norska kungafamiljens liv. Den svenska kronprinsessan deltog också som kung Haralds guddotter, en relation som gav hennes närvaro en personlig betydelse.
När hon stod vid altaret fullföljde hon uppgiften värdigt och med stadig läsning. Men efter ceremonin flyttades uppmärksamheten från bönen till frågan om vart hon hade riktat blicken.
## Prästen slår tillbaka mot kritiken
Bjørn Hareide accepterar inte den bedömningen. Den norske prästen har tagit Victoria i försvar och beskriver kritiken som både nedlåtande och trakasserande.
Hans invändning gäller också hur människor som inte tillhör det ordinerade prästerskapet bemöts när de medverkar i kyrkan. Han anser att angreppet på Victoria berör fler än kronprinsessan själv.
Hareide hänvisar till det allmänna prästerskapet och menar att människor inte ska behandlas på det sättet när de deltar i en gudstjänst. Därför kräver han en ursäkt till såväl Victoria som andra som omfattas av samma synsätt.
För honom är detta alltså ingen obetydlig anmärkning om hur någon tittade under en uppläsning. Han ser ett problem i själva bemötandet av den som fått förtroendet att medverka.
## Försvaret: Gud finns också bland människorna
Även skribenten Öyvind Tholvsen försvarar Victoria. Han ifrågasätter att bönens riktning skulle kunna avgöras enbart utifrån om den som läser tittar upp eller ned.
Hans resonemang utgår från att Gud också finns i församlingen. I Nya testamentet beskrivs församlingen som Kristi kropp och Herrens tempel. Att se mot människorna i kyrkan behöver därför inte innebära att man vänder sig bort från Gud.
Tholvsen lyfter dessutom fram kyrkans ansvar att få människor att känna sig välkomna. Det gäller oavsett om den som kommer dit är kunglig eller har ett helt annat liv.
Enligt honom är tryggheten i kyrkorummet en avgörande del av gudstjänsten. När granskningen av en medverkandes agerande tar över riskerar den uppgiften att hamna i skymundan.
Efter Victorias bönläsning står därför två synsätt mot varandra. Det ena betonar hur bönen framförs enligt kyrkans former. Det andra frågar vad som händer med välkomnandet när en deltagare kritiseras för att möta församlingens blick.
Skriv vad ni tycker i kommentarerna. Ska Victoria verkligen behöva försvara vart hon tittade under en bön på en begravning – eller är det kritikerna som borde be om ursäkt?
