Det som skulle bli dagen då Johanna Nordström fick möta sitt första barn utvecklades till en utdragen och dramatisk förlossning. Efter flera dagar av försök att sätta i gång födseln, stigande blodtryck, svåra undersökningar och en infektion i livmodern slutade allt med ett akut kejsarsnitt.
I mitten av juni blev komikern, programledaren och poddaren Johanna Nordström, 30, mamma för första gången tillsammans med pojkvännen Adam Smedberg, 28.
Paret presenterade senare sin nyfödda son med ett enda namn: Stellan.
Nu berättar Johanna för första gången mer ingående om vad som egentligen hände under dagarna på sjukhuset. I podcasten ”Ursäkta”, som hon gör tillsammans med Edvin Törnblom, beskriver hon en förlossning som blev långt mer dramatisk än hon hade kunnat föreställa sig.
Problemen började redan två veckor före det beräknade förlossningsdatumet. Johannas blodtryck hade blivit högt och fortsatte dessutom att stiga.
Hon fick därför genomgå flera kontroller eftersom det fanns en risk för havandeskapsförgiftning. När dagen då barnet var beräknat att komma väl anlände beslutade vården att sätta i gång förlossningen.
Johanna fick tabletter för att processen skulle starta.
Men kroppen reagerade inte som man hade hoppats.
Två dagar senare hade förlossningen fortfarande inte kommit i gång, och nästa steg blev därför att sätta in en ballong. Inte heller det gick enligt plan. Kort därefter behövde den tas bort eftersom den hade hamnat fel.
Under den utdragna processen genomgick Johanna flera undersökningar. Hon beskriver smärtan från dessa som den värsta hon någonsin har upplevt.
Dagarna fortsatte att gå utan att barnet kom.
Efter fyra dagar hade förlossningen fortfarande inte startat ordentligt. Samtidigt hade situationen blivit mer bekymmersam eftersom Johanna fått feber och behövde börja behandlas med antibiotika.
– Jag har alltså fått en infektion i livmodern för att de har gjort så mycket undersökningar och för att jag har hållit på för länge, berättar Johanna.
Vid den punkten förändrades läget snabbt.
Vårdpersonalen fattade beslutet att barnet skulle förlösas genom ett akut kejsarsnitt.
När Johanna berättar om ögonblicket reagerar Edvin Törnblom på hur allvarlig situationen faktiskt hade blivit.
– Nu är det ju jättedramatiskt, säger han.
Johanna håller med om att situationen då hade passerat gränsen från en komplicerad förlossning till något betydligt allvarligare.
– Ja, men då är det ganska… det blir ändå allvarligt, säger hon.
Trots den dramatiska utvecklingen gick själva kejsarsnittet bra. Sonen föddes frisk, men för Johanna var sjukhusvistelsen ännu inte över.
Hon behövde stanna kvar ytterligare tre dagar efter operationen.
Totalt gick det en vecka från det att paret kom till sjukhuset tills de slutligen kunde lämna det tillsammans med sin nyfödda son.
– Vi åker ju hem en vecka efter att vi kommit in. Resten är historia, och nu är han här, säger Johanna.
Trots allt hon gick igenom betonar hon samtidigt att personalen på förlossningen gjorde ett mycket bra jobb. Även tiden efter födseln har enligt henne fungerat väldigt bra.
När Johanna ser tillbaka på hela förloppet finns det därför både lättnad över att allt slutade väl och en stark känsla av hur extrem själva vägen dit faktiskt blev.
Edvin Törnblom sammanfattar det som en mycket dramatisk förlossning, även om både mamma och barn till slut mådde bra.
Johanna själv har också jämfört sin erfarenhet med klipp hon sett på Tiktok, där kvinnor beskriver skillnaden mellan förlossningen de hade föreställt sig och den de faktiskt fick.
För henne är beskrivningen betydligt mer drastisk.
– Mitt är ju så: ”förlossningen ingen vill ha”.
Upplevelsen har dessutom påverkat hur hon ser på en eventuell framtida graviditet. Om Johanna och Adam skulle få ytterligare ett barn har hon redan en tydlig uppfattning om en sak hon inte vill uppleva igen.
– Om vi skulle få ett till barn i framtiden så kommer jag vägra att bli igångsatt, säger Johanna.
Trots infektionen, dagarna av väntan och det akuta kejsarsnittet slutade den långa sjukhusveckan med att Johanna och Adam fick åka hem med Stellan. Men erfarenheten har lämnat ett tydligt avtryck och förändrat hennes syn på hur en eventuell framtida förlossning skulle få gå till.
Det här lär väcka många olika reaktioner. Skriv gärna vad ni tycker i kommentarerna. Är det rimligt att en så utdragen igångsättning får fortsätta när mamman redan börjar må allt sämre?
