Carola Häggkvist, 59, är på väg att släppa en av sina mest personliga berättelser hittills. Den 8 september kommer hennes självbiografi, där artisten öppnar dörren till flera perioder i livet som varit långt ifrån den glittrande scenbild som publiken är van vid.
I boken skriver Carola bland annat om sin tro och relationen till Gud, men också om betydligt mörkare erfarenheter. Hon berättar om en period då hon mådde så dåligt att hennes föräldrar behövde köra henne till psykiatrin, om relationen till Bert Karlsson och om skilsmässan från Runar Sögaard.
Samtidigt finns ett särskilt tungt ämne med i berättelsen: Carola skriver att hon har utsatts för psykisk misshandel.
Carola beskriver boken som en revolt
Själv beskriver Carola självbiografin som en ”revolt mot alla män som velat äga mig”.
Hon berättar att hon redan under en bröllopsresa började uppfatta varningssignaler. Exakt vad som hände väljer hon däremot medvetet att inte beskriva i detalj.
Trots att erfarenheten har en central plats i hennes livsberättelse vill Carola inte låta den definiera vem hon är i dag.
– Jag är inget offer. Jag ser till att jag blir fri. Jag hade kunnat sitta och prata om det här hela dagarna, men då hade jag ju blivit fast, säger hon.
För Carola verkar beslutet att inte gå djupare in på händelserna alltså vara högst medvetet. Hon vill berätta att det har hänt, men samtidigt undvika att stanna kvar i det som varit.
– Jag har med flit valt att inte grotta ner mig i det, säger hon.
Vill inte berätta hur långt det gick
När Carola får frågor om hur allvarlig den psykiska misshandeln var och om det är något hon i dag skulle ha polisanmält väljer hon återigen att inte gå in på konkreta detaljer.
I stället förklarar hon hur hon har tänkt kring tonen i självbiografin och vilken sorts berättelse hon vill lämna efter sig.
– Jag vill att min bok ska vara hedersam. Jag vill att den ska göra Gud glad. Det är säkert en del kristna som tycker att jag utelämnar för mycket, säger hon.
Det innebär att läsaren får veta att Carola upplevt psykisk misshandel, men inte någon fullständig redogörelse för de situationer som ligger bakom hennes ord.
Runar Sögaard reagerar starkt
I samband med uppgifterna riktas uppmärksamheten även mot Carolas tidigare äktenskap med Runar Sögaard.
Carola och Runar har en lång och omskriven historia bakom sig. Runar har tidigare anklagat Carola för otrohet, något som hon själv också bekräftar i sin nya bok.
Men Carola säger samtidigt att hon vill förhålla sig annorlunda till det som hänt och inte använda boken för att slå tillbaka.
– Jag skulle vilja att de som har trampat i klaveret ska kunna veta att det finns en väg tillbaka, säger hon.
Hon uttrycker också en önskan om att själv vara ”en bättre människa” än sin exmake.
Runar Sögaard avvisar samtidigt att Carolas upplevelser av psykisk misshandel skulle ha något med honom att göra. Han beskriver det som ”fullständigt sjukt och horribelt” att hon har känt sig utsatt och säger bestämt att det ”absolut inte” handlar om honom.
Därmed lämnas en av självbiografins mest laddade delar utan någon fullständig förklaring. Carola väljer att berätta att hon känt sig psykiskt misshandlad, men drar samtidigt en tydlig gräns för hur mycket hon vill avslöja och vem hon vill peka ut. Är det starkare att berätta utan att lämna ut allt – eller blir anklagelserna för tunga när de lämnas utan hela historien?
Det här lär väcka många olika reaktioner. Skriv gärna vad ni tänker i kommentarerna.
