Anne Lundberg, 60, har under många år blivit ett av de mest välbekanta ansiktena i svensk tv. Sedan 2001 har hon lett tittarfavoriten Antikrundan, samtidigt som hon också varit programledare för Husdrömmar, där hon nu gör sina sista säsonger.
Under årets turné besöker Antikrundan Västerås, Karlstad, Göteborg, Kalmar och Lund. Den här gången väntar dessutom ett förändrat upplägg för produktionen.
I stället för att spela in två avsnitt på varje ort kommer teamet att göra tre program i respektive stad. Producenten Pernilla Månsson Colt har förklarat att förändringen ger produktionen större möjlighet att komma närmare både platserna och människorna som besöker inspelningarna.
– Det känns väldigt roligt att kunna göra tre avsnitt i varje stad i år. Det ger oss möjlighet att komma närmare både platsen och publiken. Med det här upplägget kan vi skapa ännu mer dynamik och variation vid varje stopp – och låta varje stad verkligen sätta sin egen prägel, sade Pernilla Månsson Colt.
Men under inspelningen i Västerås inträffade ett möte som träffade Anne Lundberg betydligt hårdare än en vanlig värdering.
En man hade tagit med sig en oljemålning. Det var dock inte bara själva tavlan som gjorde intryck på programledaren, utan berättelsen som följde med den.
Målningen hade en gång tillhört mannens mamma. Hon hade fått den av sin styvmamma, som Anne beskriver som elak. På tavlans baksida hade styvmodern dessutom lämnat efter sig en hälsning som Anne kallar fruktansvärd.
– Det var under inspelningen av Antikrundan i Västerås. En man kom dit med en oljemålning, och historien bakom den var så stark. Hans mamma hade fått tavlan av sin elaka styvmamma, som dessutom hade skrivit en fruktansvärd hälsning på baksidan, berättar Anne.
Under alla år hade målningen sedan blivit stående undanstoppad. När den till slut hamnade framför experterna i Antikrundan kom dock en överraskning som gav hela familjehistorien en helt annan vändning.
Tavlan visade sig nämligen vara värd flera hundratusen kronor.
För Anne blev kombinationen av den hårda historien och det oväntat höga värdet för mycket. Hon såg värderingen som en sorts upprättelse för mannens mamma – och mitt under inspelningen kom tårarna.
– Tavlan hade bara stått undanplockad i alla år, och så visade det sig att den var värd flera hundratusen. Det blev som en revansch för mamman, och då började jag gråta. Jag gråter ganska ofta, till tv-serier, böcker och tydligen även live i Antikrundan.
Efter mer än två decennier som programledare för Antikrundan är Anne Lundberg van vid både spektakulära fynd och personliga berättelser. Den här gången blev historien bakom ett undangömt föremål ändå så stark att den professionella distansen försvann – men är det just sådana ofiltrerade känslor som gör Antikrundan mänskligt, eller borde en programledare kunna hålla tillbaka tårarna framför kamerorna?
Hur ser ni på Annes reaktion? Dela gärna era tankar i kommentarerna.
