Pendlarna lade knappt märke till honom till en början. Tågstationen var alltid full av folk som skyndade fram, rullade resväskor och var fastklistrade vid sina mobiltelefoner. Men efter några veckor började alla inse att det var något konstigt – något de inte kunde ignorera.
Varje morgon, exakt klockan 7:15, kom en hund springande in på stationen. Det var ingen herrelös hund, ingen vilsekommen hund – utan en hund med ett mål. I munnen bar han en svart läderportfölj. Handtaget passade perfekt mellan hans tänder.
Han slingrade sig genom folkmassan, tog sig till plattform 4 och satte sig bredvid samma bänk. Passagerarna svor på att de såg honom titta upp på ankomsttavlan, som om han väntade på ett visst tåg. När det kom steg han aldrig på. Han satt bara där, stilla och tyst, tills det åkte iväg.
Sedan vände han sig lika lugnt om och gick därifrån.
Folk började viska. Vem hade tränat honom? Vad fanns i portföljen? En modig pendlare försökte en gång öppna den, men hunden morrade och höll fast den ännu hårdare. En annan svärde på att de sett initialer inristade i lädret – bokstäver som tillhörde en man som hade dött flera år tidigare på just den plattformen.
Ingen kunde förklara det. Övervakningskamerorna bekräftade att hunden kom varje morgon, alltid vid samma tid, alltid med portföljen, och alltid gick efter att samma tåg hade avgått.
Och än i dag har ingen listat ut vad hunden väntar på.
