Sanna Nielsen står inför ett nytt stort scenprojekt – men repetitionerna har visat sig vara betydligt mer känslosamma än hon kanske hade räknat med. När hon arbetar med musikalen Så som i himmelen har hon gång på gång svårt att hålla tårarna tillbaka.
Den 41-åriga artisten gör huvudrollen som Gabriella i den nya uppsättningen av den välkända musikalen. Vid hennes sida finns Peter Apelgren, 67, som gestaltar lanthandlaren Arne.
Under torsdagen berättade de båda om arbetet med föreställningen och hur repetitionerna har utvecklats. För Sanna handlar förberedelserna inte bara om att lära sig repliker, musik och sceniska detaljer. Berättelsen väcker starka känslor hos henne nästan varje gång hon går in i rollen.
En särskild plats har förstås Gabriellas sång, som för många är starkt förknippad med Helen Sjöholm, 56. Sanna beskriver sången och berättelsen runt omkring den som något som kan träffa människor väldigt personligt.
Hon menar att flera av musikalens scener handlar om erfarenheter som många bär med sig genom livet. Det kan vara osäkerhet, rädsla eller känslan av att inte våga göra det man egentligen längtar efter.
– Det är många scener i den här föreställningen där jag tror folk kan relatera. Alla har sitt bagage, alla har någon gång liksom känt det där att: ”Inte ska jag, eller nej det här vågar eller kan jag inte”, säger hon.
Just den igenkänningen gör också repetitionerna intensiva för Sanna. Materialet fortsätter att påverka henne trots att hon arbetar med samma scener om och om igen.
– Det berör mig varje gång, säger hon.
Känslorna har blivit så starka att tårarna återkommer under arbetet, och Sanna har till och med känt att hon inte orkar gråta ännu en gång. Samtidigt visar reaktionen hur nära berättelsen och Gabriellas resa har kommit henne inför den nya uppsättningen.
Nu väntar uppgiften att bära en huvudroll och en sång som redan har en alldeles särskild plats hos många människor. För Sanna Nielsen verkar det vara ett uppdrag som inte går att genomföra på distans – hon känner berättelsen varje gång hon kliver in i den.
Vad tycker ni? Skriv gärna vad ni tänker i kommentarerna. Är det just de äkta tårarna som gör Sanna perfekt som Gabriella, eller blir känslorna för stora när samma roll ska spelas kväll efter kväll?
