Ibland kan en liten apparat kraftfullare än något fotografi förflytta oss tillbaka till barndomen. För mig var en sådan symbol en gammal metallgenerator, som en gång installerades på cyklar för att driva strålkastarna. När jag såg den igen kom jag genast ihåg hur varje pojke en gång drömde om att ha en av dessa saker på sin ”järnhäst”.
Det fanns en kille i vårt grannskap som var den första att installera den här generatorn. Vi brukade trängas runt hans cykel, hålla andan och vänta på att han skulle åka förbi – och strålkastaren blinkade starkt i mörkret. Inga batterier, inga sladdar, bara trampa – och magin vaknar till liv. Vi såg det med avund och vördnad, som om det vore ett sant teknologiskt underverk.
Jag minns hur länge jag drömde om att köpa en av dessa generatorer, så att jag kunde cykla nerför kvällsgatorna med strålkastarna tända och känna mig nästan som en vuxen, nästan som en motorcyklist. Ljuset från strålkastaren verkade som ett riktigt pass till en värld av äventyr.
Idag har sådana generatorer nästan försvunnit, ersatta av starka LED-lampor och batterier. Men för mig förblir den här lilla mekanismen en del av det förflutna: doften av frihet, ljudet av hjul på asfalten, nattliga turer och barndomens stolthet över min ”rymd”cykel.
Minns du dessa legendariska dynamogeneratorer?
