Linus Wahlgrens ärliga besked om terapin – har kämpat med sin korta stubin
På film har Linus Wahlgren spelat män som skrämmer, skadar och går över gränser. Nu berättar den 50-årige skådespelaren att han även privat har behövt arbeta med sitt temperament. Han har länge känt till sin korta stubin och sökt hjälp i terapi för att hantera den.
Linus är aktuell i en av huvudrollerna i Arkipelag, Alex Schulmans film som utsetts till Sveriges Oscarsbidrag. Där gestaltar han pappan Pontus, en person vars beteende ställer honom inför en svår uppgift som skådespelare.
Enligt Linus beskrev regissören rollfiguren som en man med kraftig adhd, ett gränslöst beteende och ett sexmissbruk. För Linus gäller det att försöka förstå personen han spelar, även när handlingarna är svåra att försvara. Han berättar att just gränslösheten går att hitta en ingång till, men att rättfärdiga Pontus är betydligt svårare.
Hans flickvän har dessutom markerat var hon står. Linus återger hennes besked med humor: skulle han försöka försvara rollfiguren skulle hon göra slut.
Det är långt ifrån första gången Linus gestaltar en obehaglig person. Under karriären har han spelat såväl mördare som män som misshandlar kvinnor. När han söker uttryck för karaktärernas mörkare drag finns också en koppling till något han känner igen från sin egen familj.
Han beskriver pappa Hans Wahlgren som mycket snäll, men minns samtidigt vilken kraft det fanns när pappan sa ifrån. Hans pondus kunde verka skrämmande, även om det aldrig var avsikten. Linus upplever att han själv har ärvt en del av den auktoriteten.
Det har han kunnat använda i skådespeleriet. Samtidigt säger han att han tror sig kunna uppfattas som obehaglig när ilskan tar över. Privat har det därför funnits anledning att arbeta med hur han reagerar.
Linus berättar att han har gått i terapi för sitt temperament. Medvetenheten om den korta stubinen har funnits länge, och i dag tycker han att han blivit betydligt bättre på att hålla tillbaka ilskan och undvika att dras in i de mörka känslorna.
Hans berättelse rymmer därmed två sidor av samma egenskap: kraften som kan ge en rollfigur tyngd, och temperamentet som han själv har behövt lära sig hantera i vardagen. Enligt Linus har arbetet gjort skillnad.
Skriv vad ni tycker i kommentarerna. Räcker det att lära sig hålla tillbaka ilskan, eller måste man komma åt det som får den att tända?
