Lena Philipsson, 60, har en lång karriär bakom sig. Ändå var det med en tydlig tvekan hon tog sig an uppdraget att sjunga Roxettes låtar tillsammans med Per Gessle. Nu, efter den avslutade världsturnén, berättar hon om tanken som kom först: publiken ville egentligen se någon annan.
För Lena handlade uppdraget om att kliva in i ett sammanhang där Marie Fredrikssons betydelse var självklar. Hennes egen erfarenhet på scen tog inte bort känslan av att situationen skulle bli svår.
– Den första tanken jag hade var ju: ”Svår sits”. För att folk egentligen inte vill se mig, säger Lena.
Orden beskriver hennes känslor inför turnén. Hon sammanfattar också sin osäkerhet med beskedet att hon vet att hon inte är önskad.
Lena Ph är samtidigt långt ifrån en nykomling i musikvärlden. Redan 1986 fick hon sitt stora genombrott i Melodifestivalen med *Kärleken är evig*. Låten slutade på andra plats och blev början på den långa karriär som följde.
Men att framföra Roxettes musik innebar ett annat slags uppdrag. Här fanns en låtskatt starkt förknippad med Marie Fredriksson och Per Gessle – och Lena behövde förhålla sig till den historien när hon tackade ja.
Marie gick bort 2019. Per Gessle, 67, ville fortsätta hålla Roxettes musik levande och funderade över hur det skulle kunna göras. För honom fanns två alternativ: att låta bli helt eller att hitta ett sätt att föra låtarna vidare som fungerade så bra som möjligt.
Han valde att ta musiken tillbaka till scenen. Senare föll valet på Lena Philipsson som sångerska för turnén.
Per var tydlig med vad satsningen innebar. Marie skulle inte ersättas. Avsikten var att åter låta publiken höra Roxettes uppskattade låtar live.
Trots den tydliga utgångspunkten såg Lena svårigheten redan från början. Hennes första reaktion handlade om att stå framför människor som hon själv uppfattade egentligen inte ville se henne i det sammanhanget.
Nu är världsturnén avslutad. När Lena berättar om upptakten framträder hur komplicerat uppdraget kändes för henne: att bidra med sin egen röst till musiken, samtidigt som Maries plats i Roxettes historia förblev given.
Skriv gärna vad ni tycker i kommentarerna. Är det rätt att låta Roxettes låtar leva vidare med en annan sångerska – eller borde den delen av historien ha fått sluta med Marie?
