Jens Hultén, 61, är välbekant för publiken genom sina roller i Johan Falk och Mission: Impossible. Men när han berättar om ett besök bakom scenen är det barnbarnet Roky som får huvudrollen. Pojken dök upp i skelettkostym med en tydlig önskan till sin farfar.
Skådespelaren, som under hösten är aktuell i maffiathrillern Maffia, har varit farfar sedan 2021. Då fick sonen Eddie Hultén, 33, sitt första barn, Roky. Fem år senare berättar Jens varmt om en stund tillsammans som kom precis före en föreställning.
Besöket förenade två delar av hans liv: arbetet på scenen och familjen. Men även kärleken har en viktig plats i hans vardag, även om han och fästmön Gunilla Backman har valt att behålla varsitt hem.
Förlovade – men med varsin adress
Jens och musikalartisten Gunilla Backman, 61, träffades när båda var i 50-årsåldern. De arbetade då med föreställningen Med hjärtat som insats, och mötet utvecklades till en kärleksrelation.
Paret förlovade sig för några år sedan, men något bröllop har ännu inte blivit av. Gunilla har tidigare förklarat att de vill gifta sig, samtidigt som de inte har bestämt tid, plats eller hur vigseln ska gå till.
De bor heller inte tillsammans. För Gunilla har det varit viktigt att bo kvar på Lidingö eftersom hennes son bor hos henne varannan vecka och fortfarande går i skolan där.
Att ha skilda bostäder är ett upplägg hon trivs med. Hon har beskrivit det som en frihet att kunna forma relationen efter sina egna behov och samtidigt få utrymme att sakna varandra.
– Man får göra saker på sitt eget sätt. Man får längta till varandra och inte ”gå på” varandra varenda sekund. Det är väldigt skönt. Jag tror att många skulle må bra av det. Jag ser det som en lyx, har hon sagt.
Förlovningen finns kvar, liksom tanken på att en dag bli äkta makar. Däremot har de inte lagt fram någon färdig bröllopsplan.
Roky kom direkt från halloweenfirandet
När Jens berättar om livet som farfar lyfter han fram ett oväntat möte i anslutning till teatern. Roky hade varit på halloweenfest i närheten, och hans mamma följde med honom till platsen där farfar skulle spela.
Jens fick först veta att någon ville träffa honom före föreställningen. Sedan fick han syn på sitt barnbarn, fortfarande klätt för firandet.
– Då kommer han ner i en liten skelettkostym och säger ”Farfar, jag vill se teater”, berättar Jens.
Pojken hade alltså inte bara kommit för att hälsa. Han ville också få uppleva det som farfar arbetar med. Jens återger sitt svar med tydlig värme:
– Jag sa då: ”Du ska få se älskade barn”.
När han fortsätter berätta återkommer han till den lilla skelettkostymen och till att Roky precis hade varit på halloweenfest. Han avslutar återigen med orden ”älskade barn”.
Det är barnbarnets besök och önskan om att få se teater som Jens väljer att lyfta fram när han beskriver farfarslivet. För stunden möttes familjen och scenlivet på ett mycket konkret sätt: Roky kom för att träffa sin farfar och ville också se honom på jobbet. Ska barnbarn alltid få gå före jobbet – även när en hel publik snart väntar?
Skriv gärna hur ni ser på det i kommentarerna.
