Lena hade dejtat Mark i nästan ett år. Han var snäll, uppmärksam och den typ av man som fick henne att tro att kärleken verkligen kunde vara för evigt. Det enda som saknades? Hon hade aldrig träffat hans föräldrar.
Så när Mark äntligen bjöd in henne på middag i sitt barndomshem, svämmade Lenas hjärta över av glädje. Hon tillbringade timmar med att välja den perfekta klänningen och öva på artiga svar på frågor om sitt jobb och sin familj. I hennes sinne var detta inte bara en middag – det var nästa steg mot en gemensam framtid.
På kvällen för middagen höll Mark hennes hand hårt när de gick uppför trappan. ”De kommer att älska dig”, viskade han. Och när dörren öppnades möttes Lena av ett varmt leende från en lång man som presenterade sig som Marks far. Hon kände hur hennes nervositet lättade.
Men sedan dök hans mamma upp. Och i det ögonblicket stannade Lenas värld upp.
Kvinnan som stod i dörröppningen var ingen främling. Det var någon Lena hade känt för många år sedan – någon hon hade hoppats att aldrig behöva se igen. Hennes gymnasielärare. Samma kvinna som hade hamnat i en skandal för att ha haft en affär med en av sina elever.
Lena stelnade till. Minnena vällde tillbaka: viskningar i korridorerna, rubriker i lokaltidningen, dagen då hennes lärare plötsligt lämnade skolan. Och nu stod hon här, med ett varmt leende, och sträckte fram handen som om ingenting hade hänt.
”Lena, det här är min mamma”, sa Mark stolt.
Rummet verkade luta sig. Lena försökte le, men hennes tankar rusade. Skulle hon berätta för Mark vad hon visste? Skulle hon låtsas som om hon inte kände igen något alls? Hennes lärare – hans mamma – såg lika chockad ut, med vidöppna ögon under en kort sekund innan hon snabbt samlade sig.
Middagen var spänd. Varje gång Lena lyfte blicken såg hon kvinnan titta på henne och tyst be henne att begrava det förflutna. Mark, som inte märkte något, skrattade med sin pappa, berättade historier från college och kramade Lenas hand under bordet.
I slutet av kvällen ursäktade sig Lena och gick till toaletten, där hon sköljde ansiktet med kallt vatten. Hon insåg att det inte var hennes sak att avslöja hemligheten. Det förflutna tillhörde Marks mamma – och ändå, genom att förälska sig i hennes son, var Lena nu också inblandad i det.
När hon återvände till bordet log Mark mot henne som om ingenting var fel. Hans mamma sänkte dock blicken, med skam i ansiktet.
Lena lämnade huset den kvällen med en insikt: kärleken mellan två människor kan vara enkel, men familjer bär alltid på hemligheter. Och ibland stirrar dessa hemligheter rakt på dig över middagsbordet.
