Sophie hade alltid älskat bibliotek. Det tysta prasslet av sidor, doften av gammalt papper, känslan av att varje bok kunde rymma en hemlighet – det kändes som hemma. En regnig eftermiddag vandrade hon in i sitt favorit hörn, drog fram en sliten romantisk roman från hyllan och satte sig i en stol.
När hon bläddrade igenom sidorna glömde något ut och flög ner på golvet. Det var inte ett bokmärke. Det var ett kuvert, gulnat av tidens tand, med hennes namn skrivet över det med blekt bläck. Sophie stelnade till. Hennes hjärta hamrade i bröstet. Hur kunde hennes namn stå på något som uppenbarligen hade placerats där för flera år sedan?
Med darrande händer öppnade hon det. Inuti fanns en handskriven lapp: ”Om du har hittat detta betyder det att ödet har gjort sitt. Jag har älskat dig på avstånd, och jag kan inte gå utan att berätta det för dig. Om du vill veta sanningen, möt mig på kaféet på 3rd Street – vid fönsterplatsen, lördag klockan 5.”
Sophies tankar rusade. Lappen hade inget datum. Den kunde ha skrivits förra veckan eller för tjugo år sedan. Nyfikenheten gnagde i henne tills hon inte kunde motstå. Lördagen kom och hon gick nervöst till kaféet. Det var fullt med folk och doften av kaffe fyllde luften. Hon såg fönsterplatsen – tom, förutom ett annat kuvert som låg på bordet.
Med darrande fingrar tog hon upp det. Det nya brevet löd: ”Jag vet inte när du kommer att hitta det första brevet, eller hur lång tid det kommer att ta. Men om du läser detta nu betyder det att det var meningen att du skulle göra det. Se dig omkring. Jag är fortfarande här.”
Hon höll andan när hon lyfte blicken. På andra sidan rummet satt en man som hon kände väl – hennes barndomsvän Daniel. Han hade alltid varit en del av hennes liv, alltid tyst stödjande, utan att någonsin avslöja mer. Han log nervöst och höll upp en gammal anteckningsbok som var identisk med den hon just hade läst i.
Tårar fyllde Sophies ögon när sanningen sjönk in. Breven var inte från en främling, inte heller från det förflutna. De hade väntat på henne hela tiden – gömda i full synlighet av någon hon aldrig slutat lita på.
Ibland är den kärlek du söker inte alls ny. Den har funnits bredvid dig och tålmodigt väntat på att rätt sida ska vändas.
