Fem år har gått sedan Hannah Graaf opererade bort livmodern efter en lång period med flera besvär. Sedan dess har hon använt hormonplåster varje dag – men nu har hon börjat ifrågasätta behandlingen och försöker få svar på vad som egentligen händer i kroppen.
Hannah Graaf, 50, slog igenom under 1990-talet tillsammans med tvillingsystern Magdalena Graaf, 50, när de uppträdde som artistduon Systrarna Graaf. I dag arbetar båda som influencers och delar regelbundet med sig av sina liv på sociala medier och i sina bloggar.
Nu berättar Hannah mer öppet om en operation som hon genomgick för fem år sedan och om frågorna som har följt efteråt.
Hon hade under en längre tid problem med bland annat blödningar, myom, endometrios och cellförändringar. Till slut opererades livmodern bort, medan äggstockarna lämnades kvar.
För Hannah innebar ingreppet en stor förändring.
”All problem och smärta försvann. Underbart!”, skriver hon.
Började ifrågasätta hormonplåstren
Efter operationen fick Hannah hormonplåster utskrivna. De har sedan dess blivit en del av hennes vardag och hon har använt dem dagligen under flera års tid.
Men efter så lång tid började hon fundera över varför hon fortfarande använde dem. Under sommaren bestämde hon sig därför för att börja trappa ner.
Det finns också ett annat problem som gjort behandlingen påfrestande. Hannah berättar att plåstren kostar mycket och dessutom återkommande har varit svåra att hitta på apoteken.
”Varje gång jag ska hämta ut det dyra receptet så är den ALLTID restnoterad. Fylls av panik och åker runt på alla apotek som finns typ. Brukar lyckas få tag i den men alltid en kamp.”
Att försöka få tag på plåstren har alltså blivit ett återkommande stressmoment.
När Hannah nu har minskat användningen säger hon samtidigt att hon inte har märkt någon tydlig förändring i hur hon mår.
Det har väckt nya frågor. Hon funderar på om hon under alla dessa år kan ha lagt mycket pengar på en behandling hon kanske inte behövt – och om hon dessutom fått extra östrogen utan att det varit nödvändigt.
Tog ett test efter nedtrappningen
Hormonbehandlingen har tidigare gjort det svårt för Hannah att göra ett klimakterietest. När hon nu trappat ner fick hon däremot möjlighet att prova ett test som hon fått av systern Magdalena.
När Hannah tittade på resultatet tyckte hon sig kunna urskilja ett svagt andra streck.
Det gjorde henne inte särskilt mycket klokare.
”Så jag kanske är någonstans mittemellan då? Men enligt denna är jag inte i klimakteriet. Tycker ju att jag har alla tydliga tecken.”
Samtidigt finns det flera saker som fått Hannah att fundera över om kroppen redan håller på att förändras.
Hon berättar att hon bland annat har upplevt yrsel och svettningar, blivit mer känslosam och haft problem med sömnen.
Med viss självironi konstaterar hon att symptomen förstås också skulle kunna vara en del av hennes vanliga sätt att vara. Samtidigt finns det en tydlig oro över hur hon kommer att påverkas när klimakteriet faktiskt kommer.
”Hjälp!”, skriver Hannah.
Efter flera år med hormonplåster står Hannah Graaf alltså fortfarande med frågor kring både behandlingen och kroppens signaler, samtidigt som hon försöker förstå vilken fas hon egentligen befinner sig i.
Det här väcker många tankar. Skriv gärna vad ni tycker i kommentarerna. Är det rimligt att gå i flera år med en behandling utan att själv känna sig helt säker på varför den fortfarande behövs?
