Danny Trejo har ett ansikte som inte kan förväxlas med någon: skarpa rynkor, djupa ärr, en blick som verkar bränna genom betong. Han såg alltid ut som om han precis kommit ut ur San Quentin-fängelset – och det här är inte en filmbild, utan en del av hans biografi. Men trots all sin brutalitet och mörka förflutna är Trejo en man som räddade dussintals människor från missbruk och förtvivlan. Och det som förvånar mest av allt, pappan till fem barn, som inte alls är som resultatet av deras legendariska pappas hårda liv.

Den äldsta sonen, Danny Boy, dök upp före skådespelarens äktenskap. Han är den mest privata av alla barn och undviker helt publicitet. Bor i Lompoc, hjälper sin pappa med Trejos tacos och kaféer, älskar djur och föredrar tystnad framför kameror. Hans väg är ett lugnt liv bort från Hollywoods kaos.

Gilbert, mellansonen, visade sig tvärtom vara den mest kreativa i familjen. Född 1988 insåg han tidigt att han ville jobba på film, men inte som skådespelare, utan som regissör. Han regisserade flera filmer, inklusive ett rörande drama med Trejo själv i huvudrollen. Dessa målningar blev en slags dialog mellan far och son – ärlig, känslosam, utan onödiga ord.

Danielles dotter har ärvt sin mammas mjuka drag, men hon har en inre kärna. Hon har sysslat med skådespeleri och medverkat i dramerna Strike One och 1st Strike, som ligger nära hennes familjs historia. Men Danielle strävade aldrig efter stor berömmelse – hon lever lugnt, respekterar sin fars väg, men väljer sina egna vägar.

Mycket lite är känt om Esmeralda. Hon föredrar att stanna i skuggorna, och Trejo gör allt för att behålla sitt personliga utrymme. Inga intervjuer, offentliga framträdanden eller biografier – som om hon lever i en helt annan värld, där namnet Trejo inte betyder någonting.

Jose, den yngste sonen, är omgiven av ännu större mystik. Han föddes 1991, men nästan ingenting är känt om hans liv. Inga foton, inga detaljer, inga omnämnanden. Det är som om Danny själv bestämt sig för att radera honom från den offentliga sfären för att ge honom en chans till ett vanligt, fridfullt liv borta från kameror och rubriker.

När man tittar på Trejo är det lätt att föreställa sig honom som en robust actionhjälte. Men utanför inspelningen är han en pappa som har gjort det viktigaste: gett sina barn ett liv som han själv aldrig haft. Inget fängelse. Inga droger. Ingen smärta. Och kanske är det detta som gör honom till en riktig hjälte – inte på skärmen, utan hemma.