Amanda Kniberg har blivit en av de mest uppskattade profilerna från Farmen och har i dag över 100 000 följare på Instagram. Men trots den stora uppmärksamheten på sociala medier är det inte följarna som står henne allra närmast.
Den viktigaste personen i hennes liv finns numera hemma på gården i Riddarhyttan.
Amanda berättar nu öppet om kärleken till Farmen-Erik, deras första minst sagt kyliga möte och hur relationen utvecklades från irritation till ett gemensamt liv mitt ute i skogen.
På frågan om hon direkt tyckte att Erik var ett riktigt ”äckelpeckel” när deras blickar möttes första gången svarar Amanda att känslan snarare handlade om hans beteende.
– Nej, men jag tyckte att han var otrevlig. Han ville inte riktigt hälsa på mig. Han tog bara lite tafatt i handen och gick vidare. Han mötte inte ens min blick! Jag tänkte: ”Fy fan, vilken störig jävel.” Han dömde mig och jag dömde honom.
Det första intrycket blev alltså långt ifrån romantiskt. Amanda uppfattade Erik som avvisande, medan båda snabbt hann bilda sig en negativ uppfattning om den andra.
Vändningen kom först när de hamnade bredvid varandra under arbetet på gården.
– Jag tror att det var när vi rensade sly. Då gick vi bredvid varandra och började prata. Då märkte jag att han faktiskt var rätt rolig. I stället för att undvika varandra började vi lära känna varandra.
När de väl började samtala förändrades dynamiken mellan dem. Irritationen försvann gradvis och ersattes av nyfikenhet, skratt och ett växande intresse.
Det var Erik som till slut tog relationen ett steg längre.
– Erik. Han tog initiativet!
Amanda blev däremot inte så överrumplad av den första kyssen att hon satte kaffet i halsen. De båda var redan medvetna om vad som höll på att hända, men valde till en början att inte visa det öppet för omgivningen.
– Nej, inte riktigt. Däremot ville vi hålla det för oss själva först. Vi smög omkring lite…
Under inspelningen försökte de alltså hålla den spirande romansen hemlig. Det var först efter att de lämnat Farmen och började träffas i vardagen som Amanda förstod hur betydelsefull Erik hade blivit.
– När vi kom hem och började dejta!
Sex timmar i ösregn
Även om Amanda har många fina minnen från tiden på Farmen finns det stunder hon gärna hade sluppit uppleva igen.
Det värsta minnet är kopplat till det första tinget, där deltagarna tvingades sitta ute i flera timmar medan regnet vräkte ner.
– Första tinget vi satt på. Sex timmar i spöregn – utan regnkläder. Jag fick bära hem mina jeans.
Förhållandena var så blöta att hennes jeans inte längre gick att ha på kroppen när det var dags att lämna platsen.
Samtidigt menar Amanda att tittarna aldrig fick se hur mycket arbete deltagarna faktiskt lade ner mellan de mer dramatiska ögonblicken.
– Hur mycket vi faktiskt arbetade och tog hand om djuren. Hur flitiga vi var. Det var inte ofta vi tog det lugnt. Samtidigt trivdes jag jättebra där. Jag hade lätt kunnat åka tillbaka.
Bakom konflikterna, tävlingarna och relationerna fanns alltså en vardag fylld av djurskötsel och hårt fysiskt arbete. Trots påfrestningarna beskriver hon tiden där som så positiv att hon gärna skulle återvända.
Bilden av Amanda stämmer inte
Amanda upplever att många som bara sett henne på tv eller sociala medier har fått en felaktig bild av vem hon är.
Hon säger att människor ofta tror att hon är en typisk stadstjej som helst undviker smuts, kroppsarbete och livet på landet.
– Folk tror att jag är en stadstjej som är rädd för att få skit under naglarna, men så är det inte. Jag är både stadstjej och lantistjej – en dubbelnatur.
Efter flytten har dock hennes kärlek till landsbygden blivit allt starkare.
– Fast nu gillar jag faktiskt landet mer. När man bor i stan kan man ofta hitta lugnet genom att ligga på soffan och titta på serier. Då försvinner mycket tid.
På gården ser dagarna helt annorlunda ut. I stället för att fastna framför tv eller telefonen ägnar Amanda sin tid åt djuren, odlingarna och arbetet runt huset.
– Nu går jag i stället ut och matar kaninerna, vattnar blommorna och grönsakerna och fixar i växthuset. Jag ägnar nästan ingen tid alls åt telefonen längre. Jag har fått mycket mer ro i kroppen.
Det nya livet har gett henne en vardag med mindre skärmtid och betydligt mer praktiskt arbete. Enligt Amanda har förändringen gjort henne lugnare.
När hon ska sammanfatta hur livet känns just nu är svaret tydligt.
– Väldigt bra! Det är egentligen inte mycket som INTE är bra.
Har flyttat ihop med Erik
Amanda och Erik är fortfarande ett par. Någon dumpning vid en busshållplats har det inte blivit – tvärtom har relationen tagit ett stort steg framåt.
– Inte dumpat. Tvärtom! Vi har uppgraderat. Nu är vi sambor! Första juni flyttade jag hem till honom efter att ha lämnat tillbaka min lägenhet.
Sedan den 1 juni delar de vardagen på Eriks gård i Riddarhyttan.
För den som inte känner till orten beskriver Amanda platsen som ungefär en timme norr om Örebro, långt från storstadens tempo.
– Tänk Örebro en timme upp – mitt ute i skogen. Där bor Erik och jag på en gård. Jätteskönt!
Flytten betyder att Amanda nu helt har lämnat sin tidigare lägenhet och gjort gården till sitt permanenta hem.
Så fungerar sambolivet
Att flytta ihop innebär också att upptäcka varandras mindre charmiga vanor. Erik snarkar ibland, men Amanda beskriver inte det som något större problem.
– Inte mycket men en del. Det stör mig faktiskt inte så mycket. Jag puttar bara lite på honom.
En större skillnad mellan dem handlar i stället om tempot. Erik tycker att Amanda tar lång tid på sig, medan hon själv menar att problemet egentligen är att han är extremt snabb.
– Han tycker att jag är långsam, men jag är faktiskt ganska snabb jämfört med hur jag varit tidigare. Problemet är att Erik är orimligt snabb.
När Erik föreslår en spontan tur till affären förväntar han sig enligt Amanda att de ska kunna åka omedelbart.
– Samma sekund som han säger: ”Ska vi åka till affären?”, då sitter han redan i bilen. Själv måste jag kissa, byta om och välja rätt skor för uppdraget.
Trots olikheterna verkar sambolivet fungera mycket bra. Deras relation började med att de dömde ut varandra, växte fram under hårt arbete på Farmen och har nu lett till ett gemensamt hem på landet.
Amanda har dessutom gjort det tydligt att hon inte är främmande för en framtid där relationen tar ännu ett stort steg. Förutsättningen är bara att Erik faktiskt tar initiativet och friar.
Det som började med ett tafatt handslag och tanken ”vilken störig jävel” har alltså blivit ett liv tillsammans bland kaniner, odlingar och skog. Vad tycker ni om deras oväntade kärlekshistoria? Skriv gärna i kommentarerna. Borde Erik sluta vänta och gå ner på knä – eller är Amanda alldeles för ivrig att få på sig ringen?
