Maya stod i kö i mataffären med armarna fulla av barnmat och blöjor. Hennes kort nekades. Hon försökte igen, med rodnande kinder, men resultatet blev detsamma. Hon hade 2,13 dollar på sitt konto.
Kassören skiftade obekvämt på fötterna. Folk bakom henne suckade. Maya ville försvinna. Då bröt en mansröst den obekväma tystnaden bakom henne. ”Oroa dig inte. Jag fixar det här.”
Han var en helt vanlig kille, klädd i jeans och baseballkeps. Han drog sitt kort, betalade för allt och lade till några extra påsar med matvaror. Maya var för chockad för att kunna säga något. Hon lyckades viska ”tack” medan tårarna vällde fram i hennes ögon.
Men mannen betalade inte bara. Han lutade sig fram och sa fyra ord som hon aldrig skulle glömma: ”Du klarar dig jättebra.”
Åratal senare berättar Maya fortfarande den här historien. Inte om pengarna, utan om de orden. För ibland är det inte de stora gesterna som räddar oss. Det är en främling som påminner oss om att vi är starkare än vi tror.
