Carola Häggkvist har under flera år fått hantera personer som sökt kontakt med henne på ett sätt hon själv inte velat. Nu berättar artisten mer om den senaste mannen som förföljt henne – och om ögonblicket då han plötsligt försökte nå henne medan hon befann sig på Båstads kallbadhus.
I början av augusti berättade Carola att en främmande man från Norge hade börjat söka upp henne. Nu ger hon fler detaljer om vad som faktiskt har hänt och hur situationen har påverkat hennes vardag.
Enligt Carola började problemen i samband med hennes flytt till Skåne. I oktober köpte hon en idyllisk gård utanför Båstad, en plats som hon själv kallar Gloryland och där hon säger att hon trivs mycket bra.
Men hennes nya hem fick också oönskad uppmärksamhet.
Carola tror att offentligheten kring gårdsköpet gjorde platsen extra intressant för mannen från Norge. Han började dyka upp vid hennes bostad, och enligt artisten skedde det fler gånger än hon var bekväm med.
Till slut kände hon sig tvungen att vidta konkreta säkerhetsåtgärder runt hemmet.
– Så jag satte upp ett rep. Och jag har larm och övervakningskameror och tänker på att skaffa en hund, berättar Carola.
Repet fick dock inte den effekt hon hade hoppats på.
Enligt Carola verkade mannen istället tolka avspärrningen som att han helt enkelt skulle gå fram och knacka på hennes dörr.
Situationen stannade dessutom inte vid besöken på gården.
Vid ett tillfälle hade Carola åkt till Båstads kallbadhus för att få en lugn och avkopplande dag. Hon befann sig i bastun när en receptionist plötsligt kom in och berättade att någon hade kommit för att träffa henne.
Carola frågade vem besökaren var.
Svaret fick henne att reagera.
– Vem är det, frågade jag. ”En man från Norge”, svarade receptionisten. Nej jag väntar inte besök, sa jag.
Mannen dök senare även upp vid hennes gård.
För Carola är erfarenheten av oönskade kontakter tyvärr inte något helt nytt. Hon berättar att det under året även har funnits ”några andra” personer som sökt sig till henne på ett sätt hon inte önskat.
Trots detta vill hon inte låta rädslan styra hennes liv.
Hon berättar att människor omkring henne ibland ifrågasätter hennes inställning och undrar om hon är för godtrogen när hon inte går runt och är rädd.
– Folk säger: ”Är du inte naiv som inte är rädd?”. Men jag vill inte böja mig för den där rädslan, säger Carola.
Hennes sätt att förhålla sig till situationen handlar istället om att försöka hålla fast vid sin grundläggande syn på människor.
– Jag tror mer på det goda än det onda, säger hon.
Samtidigt visar säkerhetsåtgärderna runt gården att Carola tar händelserna på allvar. Larm, övervakningskameror, avspärrning och funderingarna på att skaffa hund har blivit en del av hennes försök att skapa trygghet kring hemmet.
Snart kommer dessutom fler delar av hennes erfarenheter att bli offentliga. Carola ska släppa självbiografin ”Jag är Carola – del 1: Frigörelsen”, där hon berättar om ytterligare en person som förföljt henne.
I boken beskriver hon hur den personen försökte ta sig in i hennes bostad och hur hon själv fick kämpa för att hålla dörren stängd.
Det betyder att mannen från Norge långt ifrån är den första situationen av det här slaget som Carola har behövt hantera. Ändå är hennes hållning tydlig: hon tänker skydda sig, men hon vill inte låta andra människors beteende göra rädsla till en permanent del av hennes liv.
Det är en balansgång som knappast lämnar någon oberörd. Skriv gärna vad ni tycker i kommentarerna. Är Carolas vägran att låta rädslan vinna beundransvärd styrka – eller borde hon vara betydligt mer försiktig efter allt som har hänt?
