Åsa Ingrosso lade undan deras bok efter skilsmässan – drygt ett år senare tog hon ett eget beslut

Åsa Ingrosso och Emilio Ingrosso hade kommit ungefär halvvägs med sin andra gemensamma bok när äktenskapet tog slut. De hade redan skrivit Sensi ihop och tänkt sig att nästa bok skulle bygga vidare på den. Efter uppbrottet blev manuset liggande i drygt ett år. Till sist tog Åsa fram det igen och bestämde sig för att skriva klart på egen hand.

– Emilio och jag skrev boken Sensi tillsammans. Det här var en förlängning som vi tänkt göra ihop. Vi hann ungefär halvvägs – sen kom det en liten skilsmässa emellan.

Den färdiga boken heter Jag dansar vidare. Skilsmässan finns med, men berättelserna från Mallorca tar större plats. Åsa delar med sig av sina favoritställen, sitt intresse för inredning och recept från det italienska köket. Titeln handlar också om vad hon själv vill göra nu, när hon får bestämma riktningen på egen hand.

– Vilken relation som än tar slut är det en stor grej, oavsett om du lämnar eller blir lämnad. Samtidigt var det väldigt lätt att skriva om Mallorca och tiden som varit där.


Fem restauranger och ett samarbete som fortsätter
Boken blev Åsas egen. I restaurangbranschen fortsätter hon och Emilio att jobba ihop. De har byggt upp fem restauranger i Stockholm och på Mallorca och delade det de ägde på mitten. Åsa upplever att arbetet i stort sett rullar på som det gjort de senaste åren. Hon har själv varit lite mer involverad i företagen, medan Emilio har ägnat mer tid åt musiken.

– Det funkar otroligt bra. Vi har bara fortsatt jobba på samma sätt som de senaste åren. Jag har kanske varit lite mer involverad i företagen, medan han koncentrerat sig lite mer på sin musik. Det är ingen skillnad. Vi bara delade allt vi ägde på mitten. Jag skulle säga att det varit världens enklaste.

Privat blev omställningen större. Åsa beskriver hur hon och Emilio jobbade ihop och tillbringade nästan all tid tillsammans. Plötsligt skulle hon vänja sig vid att vara själv, efter att i stort sett hela sitt liv ha varit någons flickvän eller fru.

– Det är en brutal förändring. Jag och Emilio var verkligen tillsammans 24/7. Vi har jobbat och gjort allting tillsammans. Den största förändringen är att plötsligt vara för sig själv. Framför allt var det mycket nytt i början. Jag har aldrig direkt varit singel och i stort sett hela mitt liv varit flickvän eller fru.

Med tiden har hon också börjat uppskatta friheten i att själv bestämma över dagen och bara behöva ta ansvar för sig själv. Robinsonprofilen Nicklas Söderblom, som hon kopplats ihop med, träffade hon några gånger i mars. Hon säger att det tog slut efter ett fåtal dejter och att uppmärksamheten blev större än vad den korta romansen betydde för henne.

– Det var en väldigt kort fling i mars. Det blev en väldigt stor grej av ingenting. Det var några dejter sen var det över. Det är inget som är pågående.

Åsa vill gärna bli kär igen och säger att hon trivs i en relation. Just nu känner hon att hon behöver mer tid efter uppbrottet.

– Jag vill jättegärna bli kär. Jag tror absolut på kärleken och trivs av att vara i en relation. Men jag är nog inte där nu. Jag tror det behövs ett tag till att få läka.
Kontakten med Emilios barn är det svåra
När Åsa pratar om Emilios tre barn blir det tydligt att en skilsmässa också förändrar andra relationer. Hon önskar att hon hade mer kontakt med dem. I hennes beskrivning spelar lojaliteten inom Emilios familj stor roll, och hon säger att det gör situationen svår. Framför allt Benjamin och Bianca såg hon växa upp under åren med Emilio.

– De är fantastiska alla tre. Jag kommer alltid älska dem och de har en speciell plats i mitt hjärta. De har ju blivit vuxna ihop med mig, framför allt Benjamin och Bianca.
På Mallorca får en fika vara spontan
På restaurangen Scarpetta i centrala Stockholm har Åsa ännu en intensiv Sverigevecka bakom sig. Utanför faller novemberregnet, och hon längtar efter en cappuccino på stamfiket i Palma och en promenad med hunden. Mallorca är hennes bas, men hon kommer till Sverige minst en gång i månaden. Då är det ofta många hon vill hinna träffa och mycket att ordna.

På ön uppskattar hon att det går att åka till stranden eller slå sig ner med vänner på en uteservering utan att boka in träffen veckor i förväg. Hon beskriver vardagen där som mer bohemisk, med flip-flops och oftast utan smink. Hemma i Sverige tycker hon att umgänget lätt blir mer inrutat.

På sociala medier säger Åsa ifrån när kommentarerna om hennes utseende går över gränsen. Hon upplever att kritiken ofta kommer från kvinnor över 65 och handlar om att kläderna är för tajta, klackarna för höga eller läpparna för röda. I boken återkommer hon till samma vilja att bestämma över sitt eget liv. Hon hoppas att den som står inför en förändring ska våga ta steget även när framtiden känns osäker.

– Det är min största skräck, att nöja mig. Jag vill vidare, göra en massa nya saker, fortsätta leva och hitta mig själv på massa olika plan.

Efter drygt ett år i byrålådan blev deras gemensamma manus till slut en bok där Åsa själv bestämde vad hon ville berätta. Hon vill att läsarna ska bli nyfikna på ön hon kallar hemma. Helst ska de nästan kunna känna doften av citronerna när de läser.

Skriv gärna vad ni tycker i kommentarerna. Är det självklart att Åsa ska få berätta om uppbrottet på sina egna villkor, eller borde hon ha lämnat äktenskapet utanför boken helt?