Tre decennier efter separationen berättar Annika Jankell om åren med Thorsten Flinck och om att bära föräldraansvaret när hans missbruk tog över. Men det är också omgivningens dömande kommentarer som hon reagerar på. Mannen hon blev kär i var inte den person som andra senare beskrev.
Annika Jankell, 64, och Thorsten Flinck, 65, levde tillsammans från 1991 till 1996. Under förhållandet blev de föräldrar till Felicé Jankell, i dag 34, och Happy Jankell, 32. Det har nu gått 30 år sedan paret separerade, men när Annika återvänder till den perioden är både kärleken och svårigheterna en del av berättelsen.
Vid deras första möte befann sig Thorsten på toppen av sin skådespelarkarriär. Han var hyllad och hade en stark position i svenskt kulturliv. Därefter förändrades tillvaron. Ett tablettmissbruk kom in i bilden, och han syntes så småningom allt mindre i offentligheten.
Fick bära ansvaret när missbruket blev som värst
Annika beskriver hur förhållandet utvecklades till en turbulent tid. Under de svåraste perioderna av Thorstens missbruk fungerade hon i praktiken som ensamstående förälder. Samtidigt som hon tog hand om vardagen med två döttrar försökte hon hålla uppmärksamheten kring deras pappa på avstånd från barnen.
Det handlade alltså inte enbart om vad som pågick inom familjen. Rubrikerna om Thorsten fanns också där, och Annika försökte skydda Felicé och Happy från dem. Mitt i detta möttes hon dessutom av människor som ifrågasatte hennes beslut att bilda familj med honom.
## Reagerar på omgivningens dom: Det var inte så relationen började
Att få höra hur hon kunde skaffa barn med någon som hade ett narkotikamissbruk gjorde Annika upprörd. Hon tycker att sådana kommentarer visar hur lätt människor uttalar sig om ett liv de saknar insyn i.
Hennes egen beskrivning är en annan: hon förälskade sig i en människa med en vacker själ. Missbruket kom senare att förändra hans liv. Att döma hennes val utifrån det som hände därefter blir därför, enligt Annika, en missvisande bild av deras historia.
Trots allt det svåra återkommer hon till vad relationen också gav henne. Utan mötet med Thorsten hade hon inte haft sina två döttrar, som hon beskriver som det finaste i sitt liv. Nu har familjen dessutom vuxit med två barnbarn. När hon talar om dem är det lyckan och tacksamheten som får avsluta berättelsen om de komplicerade åren.
Skriv vad ni tycker i kommentarerna. Är det verkligen rimligt att döma Annika Jankells val att bilda familj utifrån ett missbruk som utvecklades senare?
